Vilse i pannkakssmeten
Har stora beslut att fatta. Vilket jag varje gång skjuter upp eller ändrar till något helt annat. Så kan någon steka pannkakan så jag kan äta och vara nöjd, slippa detta smetande!
Vill hem till Sverige och plugga, det vet jag. För det är för mkt jobb och slit här, för att det ska vara nyttigt i längden. Samtidigt har jag aldrig haft ett sånt otroligt givande jobb. Känslan när hästen du rider går precis som du vill, när den bara flyger fram eller när den slappnar av efter hårt pullande och du har lyckats att hålla den hela cantern.
När du rider åringarna och får följa dem i deras utveckling. Veta att det är du som har fått den att gå så fint. Och när de är fräscha om du lyckas sitta kvar, vad duktig man känner sig! Sedan när de startar känner man sig som en mamma som uppfostrat dem och vill se hur de klarar sig ute i världen.
Det mindre roliga är när hästarna bits, sparkas och jävlas. Har stukat foten, landat på handen (vilket resulterade i en ballonghand), slitit sönder ligament i axeln, fått flertal bitmärken och blåmärken. Eller när folk är taskiga.
Men det finns inget jag vill plugga som jag känner lika starkt för. Kom in på mitt första handsval i Malmö så jag kan fortsätta rida om jag vill samt jag och Martina kan bo tillsammans vilket hade varit jätteroligt. Så allt borde ordna sig men känner mej fortfarande så förrvirrad...
Will berättade för mej att Ildiko som jag har ridit en hel del och har haft hemsk sadelgjordstvång samt varit rätt så hoppig för allt, trivs bäst med mej. För så fort de sätter upp någon annan är hon inte likadan tydligen. Vilket jag blev förvånad över att höra. Älskar den hästen. Hon har uppvecklats så mkt. När jag red henne som bäbis kunde man inte röra sig eller henne utan att hon hoppade sidleds av rädsla. Vi gjorde åttvolter som övning för att lära barnen att leda blev hon första gången så förrvirrad att hon sprang rätt in in en bal. Ställde man sig upp i sadlen för fort sköt hon iväg.
Nu kan hon själv skritta in till ridhuset, man kan klappa henne, röra sig i sadeln, tillochmed dra sadelgjorden ett hål, hon cantrar starkt, älskar att leda och blir modigare för var dag som går. Hoppas verkligen hon kommer att bli en fin fillie, fast det är hon redan haha :) Hon ser ut som en hingst och har den finaste mellanbruna färgen med mkt man och svans.
Nej nej nej jag hatar hästar och älskar att plugga så var det ja!! Öhhhhh.
Go baby go baby go! Dont upset the rythm!
Vill hem till Sverige och plugga, det vet jag. För det är för mkt jobb och slit här, för att det ska vara nyttigt i längden. Samtidigt har jag aldrig haft ett sånt otroligt givande jobb. Känslan när hästen du rider går precis som du vill, när den bara flyger fram eller när den slappnar av efter hårt pullande och du har lyckats att hålla den hela cantern.
När du rider åringarna och får följa dem i deras utveckling. Veta att det är du som har fått den att gå så fint. Och när de är fräscha om du lyckas sitta kvar, vad duktig man känner sig! Sedan när de startar känner man sig som en mamma som uppfostrat dem och vill se hur de klarar sig ute i världen.
Det mindre roliga är när hästarna bits, sparkas och jävlas. Har stukat foten, landat på handen (vilket resulterade i en ballonghand), slitit sönder ligament i axeln, fått flertal bitmärken och blåmärken. Eller när folk är taskiga.
Men det finns inget jag vill plugga som jag känner lika starkt för. Kom in på mitt första handsval i Malmö så jag kan fortsätta rida om jag vill samt jag och Martina kan bo tillsammans vilket hade varit jätteroligt. Så allt borde ordna sig men känner mej fortfarande så förrvirrad...
Will berättade för mej att Ildiko som jag har ridit en hel del och har haft hemsk sadelgjordstvång samt varit rätt så hoppig för allt, trivs bäst med mej. För så fort de sätter upp någon annan är hon inte likadan tydligen. Vilket jag blev förvånad över att höra. Älskar den hästen. Hon har uppvecklats så mkt. När jag red henne som bäbis kunde man inte röra sig eller henne utan att hon hoppade sidleds av rädsla. Vi gjorde åttvolter som övning för att lära barnen att leda blev hon första gången så förrvirrad att hon sprang rätt in in en bal. Ställde man sig upp i sadlen för fort sköt hon iväg.
Nu kan hon själv skritta in till ridhuset, man kan klappa henne, röra sig i sadeln, tillochmed dra sadelgjorden ett hål, hon cantrar starkt, älskar att leda och blir modigare för var dag som går. Hoppas verkligen hon kommer att bli en fin fillie, fast det är hon redan haha :) Hon ser ut som en hingst och har den finaste mellanbruna färgen med mkt man och svans.
Nej nej nej jag hatar hästar och älskar att plugga så var det ja!! Öhhhhh.
Go baby go baby go! Dont upset the rythm!
Kommentarer
Trackback
