Äntligen!
Har ridit min fillie första lot alla dagar sen vi började gå ut och äntligen har hon börja slappna av. Första dagen ute blev jag satt på att leda med henne men hon försökte sticka med mej efter halva vägen. Blev satt bakom och det var bland det värsta jag varit med om. Red hyfsat långt eftersom jag förväntade mej att hon skulle vara fräsch, istället swingade jag så mkt att jag satt uppe i röven på hästen framför mej. Satt där och tänkte jag kommer klippa, jag kommer klippa, jag måste ta ut henne, jag måste ta ut henne. Klarade mej men det var fruktansvärt. Hannah som ledde mej hade pratat med Natalie som sedan berättade att Hannah tyckte att jag hade gjort ett bra jobb och hållt henne när hon bara hade försökt klättra. Kändes bättre för Hannah är ingen som ser bra saker om folk bara så där.
Sen efter någon dag blev jag åter satt i front och hon försökte sticka med mej varje gång trots att jag red 10-12 hål kortare än vad jag skrittar och travar med. Efter det fattade the old man att hon inte blev bättre i front. Hade han satt henne att leda en gång till tror jag hon hade stuckit flat out med mej. Så jag blev satt bakom igen och har swingat som psyk. Precis när man tror hon inte kan bli starkare lägger hon på mer. Ett tag ville hon knappt stanna ens.
Men i lördag så tog hon bara ett hold och blev lite starkare allt eftersom vi gick och lite värre andra cantern men det var stor skillnad ändå! Eftersom jag inte jobbade i helgen och hon går ut på söndagr eftersom hon har haft korsförlamning, red Natalie henne. Natalie kom upp till mej i morse och sade all heder åt dej, Karolina för att du rider henne varje dag! Hon är en stark bitch. Hon hade tagit ett tag första cantern men andra canternhade Natalie varit tvungen att ta huvudet över railen.
Jag tog en lättnadens suck. Jag var inte den ända som fann henne stark! Och idag var hon också mkt bättre kunde bara sitta emot och hålla :) Jag ha fasat för Side Hill men nu är jag mer hoppfull om att jag kommer kunna hålla henne.
Sen andra lot har jag haft en annan stark och keen fillie. Hon var så spänd och uppjagad när jag red henne första dagen att det knappt gick att trava henne. Hon skulle bara rusa med huvudet i vädret. I cantern var hon väldigt keen och sprang nästan i blindo. Kan dock inte låta bli att le åt henne för att en dag när vi travade genom mitten, blev hon fräsch och gjorde luftsprång för att sedan slänga sig när såg hon ledhästen komma travade i andra hållet. Jag trodde verkligen att jag var av för jag hängde på sidan med ena foten i stigbygeln mitt i sadeln. Fick en well sat av the old man och spud kom sedan och gav mej tio poäng för mina konster,lol. Han hade sett mej falla men fått skymd sikt och nästa gång han såg mej satt jag kvar! Hahha. Hon har oxå varit så fruktansvärd att jag har nästan varit tvungen att ta ut henne. Tack och lov verkar det gå åt rätt håll nu.
Mina muskler på sidan av ryggen har hållt på och ryckt flera dagar av allt slit.
Men jag är i allafall vän med vår elev-tränare igen nu :) Bad om ursäkt som jag hade tänkt och hon lyssnade och sade vi glömmer bara det där. Det var så skönt att allt löste sig.
Sova lite nu. Bye!
